De svenska djurbönderna använder stora mängder sojamjöl från bland annat Brasilien i sin produktion. Förutom att sojan kan vara genmodifierad så innebär de långa transporterna en onödig miljöbelastning. Därför inleder nu SLU på uppdrag av Stiftelsen Lantbruksforskning forskningsprojekt för att hitta sätt att ersätta sojan med inhemska alternativ.
”Sojamjöl är ett utmärkt fodermedel ur näringssynpunkt. Men det är mindre bra om man väger in utsläpp av växthusgaser, konsekvenser för miljön och arbetarnas hälsa”, skriver Stiftelsen Lantbruksforskning, i en kommentar.
”Det finns flera alternativa proteinrika grödor som går utmärkt att odla i Sverige”
I ett av de nya projekten får SLU 770 000 kronor från Stiftelsen Lantbruksforskning för att under två års tid ta fram en kombination av rödklöverrik vall, ärter, och rapskaka, till tjurkalvar av mjölkras.
”Utmaningen ligger i att hitta den bästa kombinationen av lättnedbrytbart protein från vallbaljväxterna, lättillgänglig energi från ärternas stärkelse, och rapskakans fett, för att skapa en balanserad foderstat.”
Enligt Stiftelsen Lantbruksforskning så är smittorisken en annan viktig anledning till att fasa ut sojan.
”Ytterligare fördelar med närproducerat proteinfoder i stället för sojamjöl är att risken för smitta via fabrikstillverkade sojaprodukter undviks. Dessutom ger det mervärdet att den färdiga produkten i större utsträckning är producerad i Sverige”, skriver Stiftelsen Lantbruksforskning.
I ytterligare ett projekt kommer SLU att undersöka om det går att byta ut den soja som fågelindustrin använder vid kycklinguppfödning mot ett en jästrik biprodukt från etanolframställning.
”Jästfraktionen innehåller betydligt mer protein än soja och nästan ingen fiber. Dessutom är det protein som är lätt för kycklingarna att tillgodogöra sig. Det har därför goda möjligheter att ta sojans plats i kycklingarnas foderblandning”, skriver Stiftelsen Lantbruksforskning.
