amcb2
”Min kamp för surströmmingen”
 
Anna Maria Corazza bildt berättar i FoodMonitor om sin kamp för surströmmingens existens:
 
"Skulle jag öppna den här burken skulle vi behöva utrymma lokalen". Med en burk surströmming i handen inledde jag mitt försvarstal i miljö och hälsoutskottet. Det kom att bli en lång debatt där stora delar av de socialdemokratiska och gröna ledamöterna började ifrågasätta det nuvarande undantag som skulle förlängas för Sverige och Finland för fet fisk såsom strömming, lax och böckling från Östersjön.
 
Sverige har sedan nästan 10 år haft ett undantag från EU-regler om dioxinhalter för att få fiska fet fisk från Östersjön. Med sin fråga till kommissionen där Åsa Westlund (S) ifrågasätter vår möjlighet att fortsätta äta denna fisk sätter hon Sveriges ansträngning för ett fortsatt undantag för surströmmingen på spel. Genom att visa på en oenighet på nationell nivå lägger hon fram den röda mattan för ledamöter från Tyskland och Frankrike att beskylla den svenska regeringen för att förgifta sitt folk. Så gick tongångarna i miljöutskottet när frågan diskuterades.
 
I debatten drev jag istället en linje baserad på fakta och vetenskap. Hälsosam mat handlar inte om ideologi och känslor, det handlar om data och kunskap. I det här fallet handlar det främst om mängd och information, inte om förbud. Jag engagerar mig för surströmmingen för att det är viktigt att bevara en lång mattradition i Sverige.
 
Dioxin är ett gift och kan i tillräckligt stora mängder leda till en rad sjukdomar. Livsmedelsverket har dock kommit fram till att mängden dioxin inte är ett problem för den genomsnittliga konsumenten i Sverige. Halterna av dioxin i Östersjön har dessutom minskat de senaste åren. Intaget av dioxin är inte högre i Sverige än i andra Europaländer.
 
Livsmedelsverket har kommit fram till att 40% av småbarnföräldrar inte äter strömming och 53% äter det väldigt sällan. 87% av befolkningen har faktiskt hört talats om Livsmedelsverkets rekommendationer rörande fet fisk från Östersjön. Om man betänker att största delen av befolkningen inte konsumerar strömming mer än en eller ett par gånger per år, så har de mängder man får i sig en så låg dos dioxin att det knappast har någon negativ påverkan.
 
Att föra skrämselpolitik är vilseledande. Nyckeln är att ge konsumenterna rätt information. Livsmedelsverket har redan fått uppdrag från regeringen att förstärka informationen kring fet fisk från Östersjön och driva en kampanj som riktar sig främst till potentiella riskgrupper såsom barn och gravida kvinnor. Det gäller att stärka konsumentens fria val genom stärkt information snarare än att förbjuda.
 
Debatten handlar framför allt om att värna folkhälsa och bevara mattraditionen, men också om att främja fiskenäringen. Fiskeriverket slår fast att det skulle innebära en betydande omställning för det norrländska yrkesfisket som redan idag är hårt ansatt om man förändrar undantaget till att endast omfatta surströmming. Ett stopp för fisket skulle innebära att ett stort antal arbetstillfällen försvinner. Frågan är också hur man ska få tag på råvaran till surströmmingen om sill över 17 cm inte är tillåtet att användas.
 
Det handlar inte om att gå fiskelobbyn tillmötes. Det handlar om små fiskeriers och familjeföretags överlevnad. Jag har själv besökt Ronneby fiskeri i Stocka, jag har åkt deras gamla lilla båt och provsmakat deras egenproducerade lax och inlagda strömming på plats. Jag lyssnade på deras oro kring stora fiskebåtar från grannländer. Kan du tänka dig vad som skulle hända med Ronneby fiskeriet om Sverige skulle få förbud att fiska strömming, lax och böckling? Deras verksamhet skulle säkert inte kunna överleva.
 
Jag välkomnar att Europakommissionen nu i veckan har gett grönt ljus, förutsatt att kostråd kommuniceras ordentligt, för ett fortsatt undantag och att mina argument gick fram. Risken finns dock att parlamentet inte godkänner undantaget på grund av Åsa Westlunds agerande. Det avgörs i höst.
 
Vår uppgift som politiker är inte att gå in och toppstyra med pekpinnar vad folk bör äta eller inte. Vi ska istället stärka människors fria och medvetna val med tillräcklig och korrekt information.
 
/Anna Maria Corazza Bildt i FoodMonitor 2011-07-05

t20