Många grisar med skadade öron ett mysterium – oklart sjukdomsläge – risk för kannibalism
Tidigare denna månad upptäckte en officiell veterinär, OV, stationerad på ett svenskt slakteri många grisar som saknade övre delen av sina öron. Varken länsstyrelsen eller Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, vet enligt uppgift vad som drabbat djuren. Sjukdomstillståndet liknar enligt uppgift porcine ear necrosis syndrome. Trots det menar den veterinär som grisbonden anlitar att saken utreds och ”allt är i sin fulla ordning” när FoodMonitor får tag på honom via SMS.
”Vid besiktning före slakt på … (sekretessbelagt av länsstyrelsen) i … (sekretessbelagt av länsstyrelsen) den 11 augusti noterades många grisar med skadade öron i ett lass med 191 grisar från … (sekretessbelagt av länsstyrelsen). Totalt hittades 42 grisar med skador på båda eller det ena örat. Det var spetsen längst ut på öronen som saknades på grisarna och skadornas kanter var relativt jämna och helt avläkta. Förutom att toppen av öronen saknades så var öronen i övrigt relativt intakta. Det sågs till exempel inga skrumpna blomkålsöron”, skriver OV i en anmälan till Länsstyrelsen Örebro.
Enligt den ansvariga besättningsveterinären på den aktuella grisgården kan slaktsvin även i kommande leveranser till slakt ha förändringar på öronen.
”Dessa förändringar har uppkommit hos smågrisuppfödare … (sekretessbelagt av länsstyrelsen) som levererar smågrisar till … (sekretessbelagt av länsstyrelsen). Dessa förändringar har debuterat på smågrisarna vid cirka 8 veckors ålder. Öronens övre kant blir sårig, inflammerad och nekrotiserad”, skriver denne i ett utlåtande.
”Sjukdomstillståndet är mycket likt porcine ear necrosis syndrome. Detta leder till att örats yttre del nekrotiseras och i flera fall faller av. Risk för sekundär bitning – kannibalism förekommer så klart då dessa förändringar uppkommit. Båda besättningarna är välskötta med för övrigt ett gott hälsoläge. Då det här problemet började hos … (sekretessbelagt av länsstyrelsen), vilket han aldrig tidigare har stött på – sökte han genast hjälp. De flesta smågrisar i ett antal omgångar har tyvärr drabbats.”
Enligt uppgift har besättningsveterinären konsulterat med Gård&Djurhälsan och SVA om grisarna. Men i dagsläget vet man inte orsaken till de sjukliga förändringarna på djuren.
Länsstyrelsen Örebro meddelar att man inte vet vad som orsakat öronskadorna.
Länsstyrelsen har sekretessbelagt uppgifter om grisbonden och slakteriet.
UPPDATERAD 2020-08-21
Varför är det så svårt att avgöra vad grisarna lider av? Vi frågade djurrättsorganistionen Djurens Rätt.
Så här svarar Linda Björklund som är etolog på Djurens Rätt: "Möjligen finns det svårigheter att avgöra precis vad de här grisarnas öronskadorna beror på eftersom de har läkt när grisarna kom till slakteriet. Grisarna verkar ha fått skadorna redan vid några veckor efter avvänjningen. Det är viktigt att det nu utreds vad som kan vara orsaken för sådana här problem orsakar ju grisarna lidande. Det finns kopplingar mellan förekomst av virus eller bakterier och öronsår eller öronnekros. En annan orsak till skadade öron är att grisar biter på andra grisars öron, en beteendestörning som också svansbitning är, och som till stor del beror på att grisarna inte får utlopp för sitt stora behov av att böka, äta och undersöka sina miljö större delen av sin vakna tid. Grisuppfödning idag är väldigt intensiv med stort fokus på snabb tillväxt. De hålls inomhus, trångt och med alldeles för lite strö. Grisarna avvänjs redan vid omkring fyra veckors ålder, som är alldeles för tidigt sett till grisar naturliga beteende, de skulle behöva vara kvar hos sin mamma i flera månader till. Så avvänjningen innebär en stor påfrestning på smågrisarna och deras immunsystem är inte färdigutvecklat. Hållningen och hanteringen går i många fall helt stick i stäv med vad grisar behöver för att må bra, med allvarligt djurlidande som följd."
