Radioaktivt material nedgrävt på SLU – kan innehålla även uran och plutonium – SSM vill ha svar
Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, har i dagarna bett Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, att redovisa det radioaktiva avfall som sedan 1960-talet har deponerats i marken på SLU i Ultuna. Detta efter det att Uppsala kommun ställt frågor i samband med planeringen av en utbyggnad av spårvägen till Ultuna. Det finns uppgifter i en rapport från företaget Ramboll om nedgrävda tunnor med radioaktivt material. Det finns till och med uppgifter om att uran och plutonium ska ha dumpats.
– Det här är SLU:s ansvar att säkerställa det som man ställt till med, säger en handläggare på Uppsala kommun.
Det är alltså i samband med att Uppsala kommun nu planerar att år 2025 sätta spaden i backen för en utbyggnad av spårvägen till bland annat SLU i Ultuna som dumpningen av det radioaktiva avfallet i området kom i dager.
Handläggaren på Uppsala kommun tycker att SLU bör klargöra vad som gäller inför utbyggnaden av spårvägen.
– Så att vi inte planerar några brostöd där, säger denne.
Enligt uppgift fick Uppsala kommun ta emot en rapport om dumpningen av det radioaktiva avfallet redan förra året. Då gjordes ingenting från kommunens sida.
Dumpningen av det radioaktiva materialet ska enligt en rapport från Ramboll från år 2017 ha börjat på 1960-talet då dåvarande Försvarets Forskningsanstalt, FOA, tillsammans med dåvarande Statens Strålskyddsinstitut byggde en försöksanläggning för att undersöka hur de radioaktiva ämnena cesium 137 och strontium 90 togs upp av olika grödor i olika marktyper. Man undersökte också hur de radioaktiva ämnena spreds till mark och grundvatten.
På 1970-talet ska anläggningen ha byggts ut och då studerades enligt källor även uran, plutonium 239 och plutonium 238.
”Det radioaktiva materialet sägs ha grävts ner i tunnor cirka 3-4 meter i marken. Då halveringstiden för de båda ämnena Cs-137 och Sr-90 ligger på omkring 30 år återstår nu ungefär en fjärdedel av ursprungshalten.”
Enligt Ramböll har plutoniumisotoperna 238 och 239 halveringstider på cirka omkring 88 respektive 24 100 år.
Samtidigt finns det enligt Ramboll en osäkerhet om vart plutoniumet tog vägen.
”Enligt en källa deponerades endast material från försöken under 1960-talet på Ultuna, varför radioaktivt fosfor och transuranen plutonium inte bör förekomma på deponiområdet för radioaktivt avfall”, skriver man.
”Området har aldrig blivit ordentligt undersökt och kartlagt.”
Enligt en källa som Ramboll hänvisar till så är mängderna radioaktivt material som dumpats vid Ultuna ”inte är helt ringa”.
Enligt Ramboll ska det ha inträffat en spillolycka med Sr-90 i ett laboratorium på området under 1980-talet. En källare ska ha sanerats och man ska sedan ha byggt ett nytt betonggolv där.
Det finns också uppgifter om nedgrävt avfall från laboratorium.
”Det som grävts ned utgörs av radioaktivt laboratorieavfall innehållande plastflaskor, glas, handskar, växter och jord. Avfallet innehåller även de radioaktiva isotoperna Cs-137 och Sr-90. Området har också tillförts jordmassor under 1970-talet”, skriver Ramboll.
En annan källa menar enligt Ramboll ”att våtmarks-området där den allmänna deponin ligger och där även denna deponi för radioaktivt avfall antas vara lokaliserad, är det område i Ultuna som löper störst risk för att vara kraftigt förorenat av radioaktiva ämnen. Hur mycket radioaktivt avfall som faktiskt hamnat i Ultuna är okänt och osäkert. För att få ett bättre underlag för riskbedömning avseende hälsa, miljö och spridning finns behov av att utföra undersökningar på såväl deponiområdet och området runt den utgrävda källaren nedanför Ultuna Herrgård”
Uppsala kommun har nu vänt sig till SSM för att få råd.
Vad är det för deponi för radioaktivt avfall som SLU har haft i Ultuna?
– Det undrar jag också. Jag har skickat frågan till SLU, säger Henrik Efraimsson, myndighetsspecialist på SSM.
– Vi behöver information om det är något som kan ligga där som bör åtgärdas. Det är min första fråga till dem. SLU har haft vad jag känner till tre försöksytor där man har haft experiment med radioaktiva ämnen för att forska på upptag i växter och så.
På SLU ställer sig fastighetschefen Lars Edvin Andersson också frågande till dumpningen av det radioaktiva avfallet. Myndigheten vidtar nu åtgärder.
– Man kan tycka att det är märkligt att att det skett på det viset, säger han.
– Vi ska naturligtvis se till att sanera den mark som vi nu då har kommit fram till är förorenad.
HÅKAN FRISELL
Fakta:
Bland annat så här skriver Ramboll i sammanfattningen i den aktuella rapporten:
”Enligt tillgängliga uppgifter bedöms det kunna ha förekommit omfattande deponering i området, både av allmänt och även till del av radioaktivt avfall under flera år. Området för deponierna är belägna nära en känslig recipient (Fyrisån), inom ett område med låg till hög genomsläpplighet i marken. Det är flera uppgifter som är okända, såsom avfallsmängder, avfallstyp, utbredningsområde och förekomst av föroreningar. Under inventeringsarbetet har det inte framkommit uppgift om det finns utfört undersökning eller utredning avseende risker eller behov av åtgärder avseende förekomst av föroreningar inom området för den allmänna deponin. Hanteringen av och var någonstans det radioaktiva avfallet har deponerats är inte till fullo känt.”
