Allteftersom världens vattenresurser närmar sig ohållbara nivåer i flera regioner, kommer det nuvarande förhållningssättet till ekonomisk utveckling och naturresursförvaltning inte längre fungera, säger FAO.
Jordbruket kommer att spela en avgörande roll vid införandet av en hållbar vattenförvaltning. Det var organisationens budskap vid ett internationellt möte om vatten, energi och livsmedelsförsörjning i Bonn den 16-18 november.
Under mötet, Bonn 2011 Nexus Conference, sade FAO:s undergeneraldirektör för naturresurser, Alexander Müller, att “utmaningar som tryggad livsmedelsförsörjning, ekonomisk utveckling och säkrad energitillgång, samtidigt som befolkningen växer, kräver ett förnyat och förändrat fokus på jordbruksutveckling. Jordbruket kan och borde vara en stöttepelare i framtidens gröna ekonomi.”
Konferensen i Bonn organiserades av Tysklands ekonomiska samarbets- och utvecklingsdepartement, inför FN:s Rio+20-konferens om hållbar utveckling i juni 2012. Där träffades ledande aktörer inom ekonomisk utveckling, naturresursförvaltning, miljöpolicy samt livsmedels- och energisektorerna för att försöka hitta nya sätt att hantera sambanden mellan vatten-, energi- och livsmedelsfrågor.
Helhetsvision med sektorspecifika lösningar
FAO uppskattar att världens livsmedelsproduktion behöver öka med 70 procent, om den ska räcka till den förväntade befolkningen på nio miljarder 2050. Som resultat kommer den globala efterfrågan på energi att stiga med 36 procent till 2035 och konkurrensen om vatten fortsätta öka mellan lantbruk, städer och industri.
”Det är dags att sluta behandla mat, vatten och energi som separata frågor och istället ta tag i utmaningen att balansera behoven från dessa tre sektorer. Det handlar om att ta vara på synergieffekter, att minska resursförluster och att, istället för att konkurera om vattnet, hitta vägar där man kan dela och återanvända det”, sa Müller
Central roll för jordbruket
Enligt Müller är jordbruket centralt i kedjan av vatten-, energi- och livsmedelsfrågor. ”När man börjar fundera över hur vi ska förse 9 miljarder människor med livsmedel, vatten, elektricitet, värme och andra produkter och tjänster, är det tydligt att jordbruket kan utgöra navet i den här frågan”, sa han. ”Har vi bara framförhållningen och den politiska viljan, kan vi göra jordbruket till motorn i morgondagens gröna ekonomi. Klimatsmarta jordbrukssystem som effektivt utnyttjar resurser såsom vatten, mark och energi måste utgöra grunden i framtidens jordbruksekonomi”.
FAO organiserade särskilda aktiviteter under mötet i Bonn med syftet att sammanföra experter för att diskutera flera kritiska frågor. Ett exempel är sambandet mellan vattentillgång, bioenergiproduktion och livsmedelsförsörjning, liksom hur mark- och vattenhantering kan integreras mellan olika ekonomiska sektorer. Utöver detta behandlades även konsekvenserna av att nationella och internationella investerare genomför storskaliga vattenrättighets- och markförvärv i låginkomstländer.
Enligt FAO måste odling av grödor för biobränsle, som potentiellt erbjuder en källa till grönare energi, ske med landsbygdens bästa för ögonen. Arbetet bör vara tillväxtfrämjande och förse småskaliga lantbrukare och annan landsbygdsbefolkning med arbetstillfällen, samtidigt som det minimerar eventuell negativ miljöpåverkan.
Viktiga fakta:
Jordbruket använder elva procent av världens landyta till produktion av grödor.
Miljontals ton värdefulla resurser (vatten, näringsämnen och organiska material) förloras varje år i form av avloppsvatten.
För att mätta en befolkning som förväntas nå 9 miljarder 2050, behövs 70 procent högre jordbruksproduktion. I vissa låginkomstländer kommer en 100-procentig ökning krävas.
Ekonomisk tillväxt baserad på jordbruk, särskilt småskaligt, är dubbelt så effektivt för att minska fattigdomen jämfört med tillväxt grundad i andra sektorer.
Storskaliga jordbruksinvesteringar kan fungera som en motor för utveckling i landsbygdsområden i låginkomstländer, men det finns också risker. Regeringar måste säkerställa att investeringarna ger fördelar för lokalsamhällen, landsbygdsutveckling och att de, i högre grad än tidigare, tillfaller de miljarder småskaliga bönder som producerar merparten av våra livsmedel.
Produktion av biobränslen medför både möjligheter och risker. De behöver hanteras genom effektiva policyer, institutioner och projekt.