Procordia ifrågasätter

tillsynen av produktmärkning

Enligt livsmedelsföretaget Procordia bryter flera stora konkurrenter mot märkningsreglerna. Livsmedelsverket ser på men kan inte agera. Det tycker Procordia är oacceptabelt.

”Livsmedelsverket känner till direkta fel men agerar inte eftersom det är kommunerna som är tillsynsmyndighet”, säger Göran Sajland, kvalitetschef, Procordia.

Göran Sajland anmälde nyligen matföretagen Semper, Kavli, Brämhults, och Lapplands Sylt & Saft, till Livsmedelsverket. Men kort därefter kom ett meddelande från Livsmedelsverket som sa att de inte är tillsynsmyndighet, utan att man istället hade vidarebefordrat ärendena till den kommun där respektive anmält bolag har sin produktion. I det här fallet fyra olika kommuner.

”Många förstår nog inte att det inte är Livsmedelsverket som har tillsyn över det här. Jag tycker detta behöver tydliggöras. Vi har en lagstiftning och det är viktigt att alla följer denna”, säger Göran Sajland. 

I fallet med Semper är det Sundbybergs kommun som nu ska hantera ärendet. Semper har enligt Procordia brutit mot märkningsreglerna genom att på en förpackning med barnmat skrivit i innehållsförteckningen att den innehåller noll procent ”junk!”. På framsidan står det också ”No junk!” med stora bokstäver. Att tala om vad en produkt inte innehåller är enligt Procordia otillbörlig produktmärkning. I fallet med Brämhults gällde det en bild på en överstruken banan på framsidan av en plastflaska. Det ärendet får Borås kommun ta hand om.

Till FoodMonitor säger Semper att ”No junk!” har skrivits på förpackningen med glimten i ögat, och att man vill på så sätt vill upplysa sina kunder om att produkten är fri från tillsatser.

För att Procordia ska få vägledning i märkningen av sina egna produkter har därför Göran Sajland i sin anmälan frågat Livsmedelsverket hur de ställer sig till konkurrenternas märkning. 

”Vi vill ha en jämlik tillsyn. Det är viktigt att konsumenterna kan göra ett välinformerat val”, säger Göran Sajland.

Livsmedelsverket förstår Göran Sajland´s frustration. Men myndigheten har händerna bakbundna. Tilldelningen av tillsynsansvaret har beslutats av riksdagen.

”Jag kan förstå att företagen kanske inte har kännedom om att modellen är så här i Sverige. Rent formellt enligt lagstiftningen så kan vi inte gå in och rätta till när ett företag gör fel om vi inte själva har tillsynen. Utan då är det kommunerna som måste göra det. Det vi kan göra är att hjälpa kommunerna med tolkningen och vad de ska göra i respektive ärende, om de vill ha hjälp av oss. Vi kan inte tvinga oss på dem”, säger Alexander Sobestiansky, statsinspektör, Livsmedelsverket.

Hur ser modellen ut i Sverige?

”Modellen är att vi har tre nivåer på livsmedelskontrollen där Livsmedelsverket har slakterier och vissa andra anläggningar. Merparten av kontrollen sker hos kommunerna. Och länsstyrelserna har kontrollen av primärproduktionen, alltså det bonden odlar i livsmedelsform.”

Enligt Alexander Sobestiansky finns det risker med den svenska modellen.

”Vi jobbar för att vi ska ha en så likvärdigt kontroll som möjligt. Men i och med att varje myndighet, i det här fallet varje kommun, är sin egen så har de också möjlighet att tolka reglerna på sitt eget sätt. Det gör att två myndigheter kan tolka samma problem eller avvikelser på olika sätt.”

”Är det så att det är en liten kommun med bara en stor industri så kan det bli så att kontrollen blir svårare eftersom man har mindre erfarenhet. Det kan bli en konsekvens av modellen”, säger Alexander Sobestiansky.

HÅKAN FRISELL 

FoodMonitor-Fakta:

Livsmedelsverket har tillsyn över ungefär 600 anläggningar i Sverige. Då är det främst frågan om slakterier och annan kötthantering. 255 kommunala livsmedelsmyndigheter har tillsynen över de resterande cirka 74 000 anläggningarna.

Foto: Semper.