Sedan 2007 har torka drabbat spannmålsproduktionen och återkommande bidragit till snabbt stigande livsmedelspriser. Denna utveckling visar på behovet av att förändra vattenanvändning och slöseriet med vatten längst hela livsmedelskedjan.
Detta är ett av huvudbudskapen som FAO presenterar under Världsvattenveckan i Stockholm denna vecka. Vattenveckan samlar årligen beslutsfattare och experter från hela världen för att diskutera angelägna frågor kring vattenhantering.
I ett tal på Världsvattenveckans öppningsceremoni i måndags betonade FAO:s general José Graziano da Silva att ”det finns ingen tryggad livsmedelsförsörjning utan tryggad vattenförsörjning”. Han framhöll den nyligen publicerade FAO rapporten, The State of Land and Water Resources for Food and Agriculture (SOLAW), som varnar för att vattenbrist och vattenförorening utgör ett växande hot mot livsmedelsproduktion runtom i världen.
”En av de underliggande orsakerna till dessa problem är hur vi bedriver jordbruk, då jordbruket står för 70% av all sötvattenanvändning,” sa Graziano da Silva.
Men han nämnde även att livsmedelsproduktionssektorn också har en enorm möjlighet till att påverka vattenanvändningen i världen.
”Jordbruket är nyckeln till en hållbar vattenanvändning”, sa Graziano da Silva. För att nå detta mål och möta den ökande efterfrågan på livsmedel, ”måste vi producera mat på ett sätt som sparar vatten, utnyttjar det hållbart och klokt och att produktionen sker på ett sätt som hjälper jordbrukssektorn att bättre kunna hantera klimatförändringen”. Sommarens majsskörd i USA har drabbats hårt av höga temperaturer och uteblivna regn.
Som ett steg för att uppnå detta föreslår FAO ett nytt ramverk för vattenresurshantering inom jordbruket: Coping with water security: An action framework for agriculture and food security.
FAO:s ramverk betonar vikten av att framtida policyer och åtgärder fokuseras på och görs inom följande områden:
1. Moderniserande bevattningssystem: för att möta de framtida behoven från jordbrukare måste gamla bevattningskanaler moderniseras och möjliggöra en mer effektiv vattenanvändning samt öka produktiviteten. Framtidens bevattningssystem kommer att bestå alltmer av system som på hållbart vis kombinerar vatten från olika källor, däribland grundvatten.
2. Förbättra möjligheterna att lagra regnvatten lokalt: genom att förvara vatten i små dammar eller direkt i marken kan lantbrukare minska de problem som följer av torka och därmed öka produktiviteten.
3. Återvinning och återanvändning: återanvändning av vatten, särskilt rent avloppsvatten från städer kan spela en stor roll för jordbruk i torra områden. Genom att utveckla ett systematiskt sätt att använda renat avloppsvatten kan den lokala produktionen öka markant.
4. Föroreningskontroll: vattenföroreningar förvärrar vattenbristen och därför behövs det regelverk som bättre kan övervaka vattenkvalitet, med åtgärder som reducerar vattenföroreningarna.
5. Minskat matsvinn: utforma jordbrukspolicyer så att den potential som regnbevattnat jordbruk fortfarande har på många håll uppnås. Sträva efter mer integrerade metoder som kombinerar konstbevattnat och regnbevattnat jordbruk.
Samtidigt bör strategier för att hantera vattenbristhantering fokusera på att minska förlusterna efter skörd. Varje år slösas 30% av den mat som produceras i världen bort, vilket motsvarar 1.3 miljarder ton som i kedjan från jord till bord förloras eller kastas.
En minskning av dessa förluster skulle ha stor betydelse för att minska påfrestningarna på naturresurserna vilka är basen för all livsmedelsproduktion, nämligen vår jordbruksmark och vårt vatten.