Krönika:

Brotten som upptäcks på svenska slakterier

– har slakterierna verkligen inget ansvar?

Varför är det en stadig ström av sönderslagna djur, förorenade djur, avmagrade djur, högdräktiga djur, och djur med invuxna horn, som levereras till landets slakterier? Branschens fagra löften om etiskt och djurvänligt producerat svenskt kött är en fasad som inte håller. Det vet alla som har den minsta insyn i böndernas och transportörternas verksamhet. Det har inte heller blivit bättre de senaste åren.

Det brukar heta att slakteriet är oskyldigt när en djurbonde levererar djur som denne utsatt för djurplågeri alternativt brott mot djurskyddslagen. Men har slakteriet verkligen inget ansvar?

Det stora köttbolaget Scan har i åratal sagt att man vidtar åtgärder för att komma till rätta med problemen. Men det tycks inte ha minskat brottsligheten.

Oegentligheterna som upptäcks på Scan gäller bland annat det konstanta flöde av kraftigt avmagrade och svårt nedsmutsade djur som djurbönderna levererar. Det minsta man som konsument kan begära är att djuren får tillräckligt att äta och att de hålls rena. Men inte ens det klarar ett stort antal djurbönder av att se till.

Hur vet vi att det är ett stort antal bönder? Det syns i de rapporter som officiella veterinärer på slakterier lämnar till Livsmedelsverket, länsstyrelsen, och i vissa fall åklagare.

Länsstyrelsen gör vad den kan för att komma till rätta med problemen. Ibland blir det djurförbud för de värsta djurplågarna. Och Scan betalar förvisso djurbönderna mindre för köttet när överträdelser av typen förorenade djur upptäcks. Men Scan kan göra mycket mer.

Sedan har vi den olagliga användningen av elpåfösare och stämpelhammare på slaktsvin som FoodMonitor avslöjat. Alla inom branschen är överens om att det inte är acceptabelt. Likaså leveranserna av djur med invuxna horn och av högdräktiga djur.

Det är bara att konstatera att Scan får kopior på de anmälningar som officiella veterinärer på slakterier skickar till länsstyrelsen när de upptäcker de misstänkta brotten.

Men trots det fortsätter Scan att använda transportbolag som ”åkt dit” flera gånger. Det är nämligen i regel Scan som bokar de transportbolag som åker ut och hämtar grisarna och de andra djuren.

Det går inte för Scan att dra sig undan ansvar. Man vet vad som pågår. Man vet vilka som är inblandade. Ändå fortgår det. Det är skamligt av Scan.

Synd bara att inte konsumenterna är tillräckligt informerade så att de av dessa anledningar väljer bort Scan:s produkter.

Scan är ett bra exempel på det som är fel med de svenska slakterierna och köttproduktionen i stort. Men samma problem har även konkurrenten KLS Ugglarps och de flesta andra slakterier.

Hälsingestintan

Till och med slakteriet Hälsingestintan, som slår sig för bröstet och i sin marknadsföring kaxigt säger att deras kött är ”etiskt”, använder kött från Scan i sin verksamhet. Det "etiska" gäller förvisso kött från deras mobila slakteri. Bolaget medger att man inte vet om köttet från Scan kommer från djur som utsatts för djurplågeri eller brott mot djurskyddslagen.

För Hälsingestintans mobila slakteri säger bolaget sig ta ett helhetsansvar som bland annat innebär att man själva kontrollerar att de djur man slaktar har haft det bra hos djurbönderna.

Det är lovvärt och tycks vara ett stort steg i rätt riktning, vilket bolaget också fått välförtjänt uppmärksamhet för. Men den volym kött det är frågan om är än så länge i sammanhanget försvinnande liten.

Men om Hälsingestintan kan ta det ansvaret för djurvälfärden, varför kan då inte Scan och de andra slakterierna följa efter?

HÅKAN FRISELL

Foto: Livsmedelsverket.