Idag har domen i målet som gäller husrannsakan på tidningen Aftonbladet kommit. Domstolen avslår polisens och åklagarens yrkande.
Det var den 24 maj 2015 som en guldbutik i Kista Galleria rånades av beväpnade män.
Bilder som föreställde ett antal misstänkta män fördes över digitalt till Aftonbladet av en person som ville vara anonym. Aftonbladet publicerade maskerade bilder på männen.
Polisen ville komma åt de omaskerade bilderna och tingsrätten förordnade på åklagarens begäran att husrannsakan fick företas på Aftonbladets redaktion. Det beslutet ändrades sedermera inte av hovrätten. Men tidningen överklagade till Högsta Domstolen.
Anledningen till att Aftonbladet inte vill lämna ut de aktuella bildfilerna är att de innehåller så kallade metadata. Alltså uppgifter som skulle kunna avslöja vem som har tagit eller översänt bilderna och som därför omfattas av anonymitetsskyddet i tryckfrihetsförordningen.
I sin dom går Högsta domstolen på tidningen linje.
Högsta domstolen har kommit fram till huvudsakligen följande:
1. Beslagsförbudet i 27 kap. 2 § rättegångsbalken omfattar även annan information än skrift och andra bärare av information än papper.
2. Om en eftersökt fil (eller annan eftersökt informationsenhet) på en elektronisk informationsbärare kan antas innehålla information som omfattas av frågeförbudet i 36 kap. 5 § rättegångsbalken (skyddad information) gäller enligt beslagsförbudet ett absolut hinder mot beslag.
3. Om annan information än den i en eftersökt fil (eller annan eftersökt informationsenhet) finns på en elektronisk informationsbärare (sidoinformation) och denna kan antas vara skyddad, så är det i sig inte något hinder mot husrannsakan eller beslag. Möjligheten av att sidoinformation som innehåller skyddade uppgifter röjs vid en genomsökning ska emellertid – liksom integritetsaspekter – beaktas vid den proportionalitetsbedömning som ska föregå ett beslut om sådana tvångsmedel.
Domstolen tycker också att lagstiftarna ska se över den gällande lagstiftningen.
”Högsta domstolen finner avslutningsvis anledning att understryka att lagregleringen när det gäller tvångsmedelsanvändning i vad som skulle kunna kallas det virtuella rummet är otidsenlig. Det är angeläget att lagstiftaren råder bot på detta. Möjligheterna till rättsutveckling genom prejudikat är i vissa hänseenden begränsade av legalitetsskäl och dessutom mindre lämplig på områden där god rättsbildning förutsätter ett betydande mått av tekniska eller andra icke-juridiska specialistkunskaper”, skriver domstolen i sin dom.