FAO: 22 länder befinner sig i långvarig kris

Tjugotvå länder står inför enorma utmaningar med återkommande livsmedelskriser och med extremt många hungrande till följd av en kombination av naturkatastrofer, konflikter och svaga institutioner. Dessa länder befinner sig i vad som kallas långvariga kriser, enligt FAO:s hungerrapport "State of Food Insecurity in the World 2010" (SOFI), som publicerats i samarbete med FN:s livsmedelsprogran (WFP).

Kronisk hunger och osäker livsmedelsförsörjning är de vanligaste kännetecknen av en långvarig kris. För drabbade länder är andelen människor som lider av undernäring i genomsnitt tre gånger högre än i andra låginkomstländer.

I länder som befinner sig i långvariga kriser lider fler än 166 miljoner människor av undernäring. Det motsvarar ungefär 20 procent av alla undernärda i världen eller mer än en tredjedel av det totala antalet, om stora länder som Kina och Indien inte tas med i beräkningen.

En stor del av biståndet till dessa länder kommer i form av akut humanitärt livsmedelsbistånd, vilket både räddar liv och leder till investeringar i landets framtid eftersom en förutsättning för framtida stabilitet och utveckling är att försörjningsmöjligheterna för de drabbade människorna säkras.

Då akut livsmedelsbistånd kombineras med andra medel, som pengar eller kuponger och stöd till lokala inköp av jordbruksprodukter, ökar chansen för att livsmedelsbiståndet ska fungera som en stabil grund för en säkrad livsmedelsförsörjning på lång sikt. FAO:s senaste hungersiffror visar att 925 miljoner människor i världen lider av kronisk hunger, vilket är en minskning med 98 miljoner människor jämfört med de 1 020 miljoner 2009.

En ond cirkel
"Med så många hinder i vägen är det inte konstigt att långvariga kriser kan bli en självförstärkande ond cirkel" står det i förordet till SOFI rapporten som undertecknats gemensamt av FAO:s generaldirektör Jacques Diouf och WFP:s verkställande direktör Josette Sheeran.

"Långvariga kriser representerar pågående och grundläggande hot mot både liv och försörjningsmöjligheter, med tiden kan en återhämtning bli allt svårare."

För första gången ger FAO och WFP en tydlig definition av en långvarig kris, en definition som kan komma att bidra till att förbättra framtida biståndsinsatser. Länder som anses befinna sig i en lånvarig kris är de som rapporterat en livsmedelskris under minst åtta år och mottar mer än tio procent av utländskt bistånd i form av humanitär hjälp och samtidigt står med på listan för låginkomstländer med livsmedelsunderskott.

Globalt sett går omkring tio procent av det totala biståndet (ODA) till humanitär hjälp medan andelen är mycket högre i de länder som befinner sig i lånvarig kris. Exempelvis kommer 64 procent av biståndet till Somalia i form av humanitär hjälp och i Sudan är andelen 62 procent. På en global nivå får länder i långvarig kris nära 60 procent av det totala humanitära biståndet.

Väg till återhämtning
FAO och WFP efterlyser en betydande omvärdering av hur bistånd ska levereras till länder som befinner sig i långvarig kris. Biståndet måste rikta in sig mot långsiktiga lösningar som förbättrar produktionskapaciteten och stärker motståndskraften vid oväntade kriser och samtidigt stödja insatser för att skydda liv och försörjningsmöjligheter.

Nästan två tredjedelar av de länder som befinner sig i långvariga kriser får mindre bistånd per person än genomsnittet för låginkomstländer. Viktigt att notera är att jordbruket endast tar emot två till tre procent av medlen från utvecklings- och humanitärt bistånd trots att jordbruket står för ungefär en tredjedel av ländernas BNP och är den främsta källan till livsmedel och inkomst för nästan två tredjedelar av befolkningen.

Riktat bistånd
"Långvariga kriser kräver ett speciellt utformat och riktat bistånd" skriver Diouf och Sheeran.

"Det finns ett brådskande behov av stöd vid långvariga kriser för att kunna skydda såväl försörjningsmöjligheterna som liv, eftersom detta kan hjälpa landet att hitta en konstruktiv väg till återhämtning."

"Lärdomar av erfarenheter från ett flertal länder visar att det är viktigt att bygga upp långsiktiga stödåtgärder inom ramen för redan befintliga eller återupplivade lokala institutioner. Det erbjuder den bästa chansen för långsiktig hållbarhet och förbättring av livsmedelsförsörjning. Sociala skyddmekanismer - som skolmat, "cash and food-for-work" projekt och kuponger- kan innebära en avgörande skillnad på lång sikt", skriver Diouf och Sheeran.

Andra effektiva åtgärder är att stimulera marknaden genom att köpa in varor till livsmedelsbistånd från lokala marknader eller genom kontantbaserade system.
Slutsatserna från hungerrapporten kommer att diskuteras av ledamöterna i den nyligen reformerade Kommittén för tryggad livsmedelsförsörjning (CFS) i Rom (11-16 oktober 2010). CFS är ett mellanstatligt organ som fungerar som ett forum i FN-systemet för granskning och uppföljning av politiken kring tryggad livsmedelsförsörjning i världen inklusive produktion och fysisk och ekonomisk tillgång till mat.

Fakta: länder i långvarig kris
Afghanistan, Angola, Burundi, Centralafrikanska republiken, Tchad, Kongo, Elfenbenskusten, Nordkorea, Demokratiska republiken Kongo, Eritrea, Ethiopien, Guinea, Haiti, Irak, Kenya, Liberia, Sierra Leone, Somalia, Sudan, Tadzjikistan, Uganda och Zimbabwe. 

State of Food Insecurity in the World 2010
FAO:s hungerportal
Skriv på mot hungern! 

Foto: FAO

/FAO