FAO:

Återinför naturen till jordbruket

FAO lanserar nu ett nytt betydelsefullt initiativ, ”Save and grow”, som är avsett att på ett miljömässigt hållbart vis producera mer mat för en växande befolkning.

Ett halvt sekel efter 1960-talets ”gröna revolution” uppmanar nu FAO till en intensifiering av den hållbara produktionen av grödor. Uppmaningen återfinns i den nyutkomna boken ”Save and Grow” som publiceras av FAO:s enhet för växtproduktion och växtskydd.

Småskaliga jordbrukare

Det nya tillvägagångssättet riktar sig främst till småskaliga jordbrukare i låginkomstländer. Genom att hjälpa jordbruksfamiljer med låga inkomster, vilket omfattar närmare 2,5 miljarder människor, att hålla nere sina produktionskostnader och utveckla fungerande ekosystem för jordbruket, kan de maximera avkastningen och samtidigt investera sparkapital i sin hälsa och utbildning.

Teknologin som utvecklades under den gröna revolutionen räddade uppskattningsvis en miljard människor från svält och producerade tillräckligt med mat för en världsbefolkning som fördubblades, från tre till sex miljarder människor, mellan 1960 och 2000.

Nytt millennium

Dagens rådande världsbild med en intensiv jordbruksproduktion, verkar däremot inte kunna möta det nya millenniets utmaningar. För att kunna växa måste jordbrukssektorn lära sig att spara.

Save and grow-modellen använder sig delvis av tekniker för så kallat uthålligt jordbruk (CA) där bland annat plöjning och markberedning minskas eller avskaffas helt och därmed bevarar jordmånens struktur och hälsa. Växtrester tas till vara för att bättre skydda fälten och spannmålsodling varvas med odling av jordberikande baljväxter.

Precisionsodling

Andra tekniker som ingår i den så kallade save and grow-modellen som FAO och dess samarbetspartners har utvecklat under de senaste åren inkluderar precisionsbevattning, som genererar mer avkastning per vattendroppe, och ”precisionsplacering” av växtnäringsämnen vilket kan fördubbla mängden av näring som tas upp av växterna.

Integrerad skadedjursbekämpning är också en viktig del av save and grow eftersom tekniken motverkar utvecklingen av skadedjur och minimerar behovet av bekämpningsmedel.

Sådana metoder hjälper till att anpassa grödor till klimatförändringen, inte bara genom att odla mer mat utan även genom att minska vattenanvändningen med 30 procent och energikostnaderna med 60 procent. I vissa fall kan avkastningen öka sexfaldigt, vilket har visats i experiment med majsodling i södra Afrika. Den genomsnittliga avkastningen ökade med nästan 80 procent för jordbrukare i 57 låginkomstländer som använt tekniken, enligt en undersökning.

Ekosystemansatsen

Modellen save and grow innefattar en ekosystemansats som baseras på naturens bidrag till odlingen av grödor, exempelvis markens organiska material, reglering av vattenflöden, pollinering och naturlig skadedjursbekämpning. Ekosystemansatsen bidrar med externa insatser vid rätt tidpunkt och i rätt mängd, varken mer eller mindre än vad växter behöver.

Metoden bygger på lärdomar från den gröna revolutionen på 1960-talet som fokuserade på att öka produktionen av grödor utan att någon större hänsyn togs till miljön.

Biologisk mångfald

Årtionden av intensiv odling kan ha försämrat bördig mark och utarmat grundvattenresurser, provocerat fram utbrott av skadedjursangrepp, eroderat biologisk mångfald och förorenat atmosfären, mark och vatten. Värt att notera är att tillväxttakten för produktionen av viktig spannmål under samma tidsperiod har minskat.

Att föda en världsbefolkning, som beräknas uppgå till 9,2 miljarder människor år 2050, innebär bland annat att möta en dubbelt så stor efterfrågan på mat från låginkomstregionerna. Detta innebär att det blir nödvändigt att ytterligare intensifiera produktionen av grödor. För att bekämpa hungern och samtidigt möta efterfrågan till 2050 måste jordbruksproduktionen i världen därför öka med 70 procent och i låginkomstländer med så mycket som 100 procent.

Lösningen för att möta denna utmaning ligger i en hållbar men intensifierad jordbruksproduktion, med andra ord en modell som förespråkas i save and grow. Detta kan dock innebära en övergång från en ensidig modell av jordbruksproduktion till kunskapsintensiva jordbrukssystem som är anpassade till specifika platser.

Stöd till jordbrukare

Det kommer krävas ett betydande stöd till jordbrukare för att de skall ha möjlighet att lära sig de nya metoderna och teknikerna.  Regeringar måste även förstärka de nationella växtförädlingsprogrammen så att nya utsäden kan tas i bruk. Dessa behöver vara mindre sårbara för klimatförändringen och använda externa insatsvaror mer effektivt.

Beslutsfattare måste skapa incitament för införandet av den nya modellen, till exempel genom att belöna god förvaltning av ekosystemen. Lösningen är att stimulera investeringar i jordbruket, bland annat genom att höginkomstländerna ökar jordbrukets andel av det officiella utvecklingsbiståndet. Låginkomstländerna bör dessutom själva avsätta en större del av sina nationella budgetar till jordbrukssektorn och både inhemska och utländska investeringar måste öka.

Uthålligt jordbruk (CA)

Jordbruk baserat på bevarandet av ekosystem, eller uthålligt jordbruk, tillämpas redan på 100 miljoner hektar åkermark världen över. I stora drag avstår man helt från plöjning, markberedning och användning av tunga maskiner för att minimera markpåverkan och på så sätt upprätthålla jordkvalitén. Ett permanent täcke av växtrester appliceras på fälten och växtföljden varieras för att förhindra utarmning av näringsämnen och skadedjursutbrott. Frön för sådd borras ner direkt i jorden. Jordbruksproduktion med fokus på ekosystemansats, som i uthålligt jordbruk, bevarar och återskapar åkermarkens kvalité. Uthålligt jordbruk är inte en enhetlig modell som passar för samtliga situationer, utan erbjuder en rad olika möjligheter för jordbrukare att välja mellan anpassade till lokala förhållanden och begränsningar.

Den gröna revolutionen

Sedan tillkomsten av den gröna revolutionen, för ett halvt sekel sedan, har världens årsproduktion av spannmål, fodersäd, rötter och rotknölar, baljväxter samt oljeväxter mer än fördubblats från 1,8 miljarder till 4,6 miljarder ton. Det intensiva jordbruket har dock lett till markförstöring, ökad salthalt i bevattnade områden, uppbyggnad av resistenta skadedjur samt minskad biologisk mångfald. Jordbruket har även skadat miljön i stort genom avskogning, utsläpp av växthusgaser och nitratförorening av vattendrag.

Jordkvalitet

Jordbruket måste återvända till sina rötter och återupptäcka vikten av god markkvalité, fokusera på naturliga källor för växtnäring och använda mineralgödsel på ett hållbart sätt. Mark som har en rik flora och fauna samt hög mullhalt lägger grunden för en ökad avkastning. Policyer för att uppnå en god markkvalité bör därför uppmuntra uthålligt jordbruk (CA), blandjordbruk (mixed crop-livestock) samt trädjordbruk (agro-forestry). Förnuftig användning av mineralgödsel sparar både pengar och ser till att näringsämnen når grödan istället för att förorena luft, mark och vattenflöden.

Läs mer:

Läs boken Save and Grow

Hållbar intensifiering av jordbruket 

/FAO

Foto: FAO.

/FoodMonitor