Näringen har också ett ansvar för låg självförsörjningsgrad

KRÖNIKA Endast varannan tugga produceras i Sverige. Orden har mejslats fast i den svenska debatten. Jag delar uppfattningen om att mer mat måste produceras i Sverige. Men jag vill föra debatten närmare konsumenterna och de miljömål som regeringen har satt upp tillsammans med andra länder.

Sverige har förutsättningar att kunna producera mer av världens mat. Vi kan producera säkra livsmedel och har stora åkerarealer som inte används alls. Vi har dessutom goda möjligheter att ställa om vår produktion till att bli fossilfri. Vi har en låg användning av antibiotika och lägre risker för zoonoser, även om vi måste göra mer inom dessa områden.

För några år sedan visade forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet att vi skulle kunna satsa på att minska köttkonsumtionen, främst för importerade varor, och ersätta den med produktion av baljväxter. Detta skulle leda oss närmare miljömålen och även kunna förbättra folkhälsan i landet. Det som krävs är att politiken tydligt sluter upp bakom det här vägvalet och tar fram de mål och medel som behövs.

Sverige bör också satsa på utvecklingen av cellbaserad mat, som ”clean meat”. Utvecklingen på det här området går snabbt och redan idag har det framkommit att man kan använda sig av den här tekniken för att producera ”mjölk” och andra mejerivaror till konkurrenskraftigt pris. Den här produktionen kräver inga större landytor, arbetstillfällen kan skapas över hela landet och ordet djurvälfärd är överflödigt. Påverkan på miljön är dessutom mindre än till och med den växtbaserade.

Jag vill hävda att även näringen har ett ansvar för att självförsörjningsgraden är så låg i Sverige (den lägsta i EU). Man kan inte å ena sidan använda djurvälfärd som ett försäljningsargument, för att sedan kritisera den och arbeta för att skjuta den i sank vid andra tillfällen. Man kan inte heller fortsätta att skicka smutsiga och sjuka djur till slakt och schavottera i media när brister uppdagas. ”Golvet” måste hållas rent och näringen måste göra mer för att få bukt med dem som inte lever upp till lagens krav.

Det går inte heller att år efter år sikta in sig på vårt beteskrav och hävda att det ger konkurrensnackdelar. För några år sedan lät vi forskare i Nederländerna göra en komparativ jämförelse i konkurrenskraft mellan mjölkproduktion i olika länder. När de gick in och tittade på gårdsnivå fann de att de största konkurrensnackdelarna för Sverige var alltför höga bygg- och foderkostnader. För bete konstaterade de att en välskött betesproduktion kan vara lika konkurrenskraftig som annan produktion.

Den har dessutom stöd hos konsumenterna. Eller som en producent sa till mig för ett tag sedan: Att ständigt attackera beteskravet är som att oavbrutet skaka på den gren vi sitter på. Istället borde vi slå in på Finlands väg och betala ut djurvälfärdsersättning till dem som går längre än lagen, i vårt fall de som har korna ute på bete fler dagar än vad lagen föreskriver.

Framtidens livsmedelsproduktion måste styras om till mer vegetarisk och cellbaserad mat. Det kommer även att öka våra möjligheter att hålla en god djurvälfärd. En förutsättning för att uppnå högre global djurvälfärd är förmodligen att vi handlar med varandra och att vi tar bort diskriminerande inslag som bland annat drabbar fattiga länder.

Roger Pettersson
Generalsekreterare
World Animal Protection Sverige

Foto: World Animal Protection.