Drog Stora Enso AB en domstol vid näsan för att få släppa ut mer fosfor?
LEDARE Mark- och miljödomstolen vid Vänersborgs tingsrätt beviljade förra månaden i en dom att Stora Enso AB:s bruk i Skoghall, som producerar kartongprodukter till stora delar av den svenska livsmedelsbranschen, får öka sina utsläpp av fosfor under en treårig prövotid för att ha marginal att kunna förbättra sin reningsprocess. Men samtidigt som domstolen hanterade målet planerade bolaget att rejält öka sin produktion – och öka sina utsläpp. Det fick vi reda på denna vecka. Domstolen uppger att man inte visste något om det innan domen föll. Det är nästan imponerande till vilken grad brukets ledning tycks vara skrupellös.
Privatpersoner och Naturskyddsföreningen i Hammarö har invänt mot att utsläppen får öka men domstolen tycks bokstavligt talat ha övertygats av bolagets argument om guld och gröna skogar.
Det var i oktober 2018 som Mark- och miljödomstolen i en dom gav Stora Enso Skoghall AB tillstånd enligt miljöbalken till befintlig och utökad verksamhet vid bruket i Skoghall med en produktion av högst 900 000 ton kartong och 700 000 ton massa.
Domen innebar också att avgörandet av slutliga villkor för utsläpp av processavloppsvatten från verksamheten sköts upp under en prövotid på tre år. Dessutom gällde att föroreningsinnehållet i utsläpp av processavloppsvatten inte får överstiga, räknat som medelvärde per kalenderår, 30 ton totalfosfor per dygn.
Men bolaget hävdade att domen hämmade deras möjlighet att trimma sin anläggning så att den på sikt släpper ut mindre fosfor. Därför ville man att domstolen skulle låta dem får släppa ut mer fosfor under prövotiden som är på tre år. Samtidigt har man alltså planerat en produktionsökning. Listigt är ordet.
”Med utgångspunkt i utvärderingar av utsläpp från olika driftsförhållanden konstaterar bolaget att det mest rimliga är att begränsningsvärdet för utsläpp av fosfor till vatten under gällande prövotid justeras upp från 30 till 50 kilo per dygn”, skriver Mark- och miljödomstolen att Stora Enso uppgett i ett yttrande.
”Bolaget får då en möjlighet att innehålla begränsningsvärdena för både suspenderade ämnen och fosfor samt att klara begränsningsvärdet för utsläpp av SO2 till luft. Det ger också bolaget rimliga förutsättningar att trimma in och optimera den utbyggda avloppsreningsanläggningen och göra prövotiden för utsläpp till vatten meningsfull.”
Enligt domstolen har konsultbolaget DHI Sverige AB i en rapport uppgett att en utsläppsökning motsvarande den som bolaget ansökt för inte försämrar vattenkvaliteten i Kattfjorden (där Stora Enso Skoghall gör utsläpp /red).
Men i den rapporten dras den slutsatsen från gamla data från ett spridningsförsök under 1973. Man kan undra hur användbara resultat från ett spridningsförsök för nästan 50 år sedan är nu?
Till och med domstolen har klarat av att identifiera brister i den utredning som presenteras i rapporten.
”Ingen hänsyn tas i utredningen till eventuell förbrukning av fosfor för uppbyggnad av biomassa i Kattfjorden eller vad det minskande flödet i den västra grenen av Klarälven kan ha för påverkan”, skriver domstolen.
Naturskyddsföreningen i Hammarö har också yttrat sig i målet. Föreningen konstaterar att trenden mot ökande fosforutsläpp på Skoghalls bruk inletts redan innan år 2017.
”Naturskyddsföreningen undrar varför det inte då inleddes åtgärder för att bryta den negativa utvecklingen”, skriver domstolen.
Naturskyddsföreningen har enligt domstolen yrkat på att det tillfälliga utsläppsvillkoret såvitt avser fosfor inte ska överstiga 35 kilo per dygn. Ett utsläpp om 50 kilo per dygn är enligt föreningen 100 procent mer än bolagets ursprungliga bedömning av den förväntade nivån på fosforutsläppen.
”Naturskyddsföreningen är medveten om att detta bara gäller för en begränsad period. Trots det är 50 kilo per dygn för högt för att skapa tillräckliga incitament för åtgärder. En så hög nivå riskerar dessutom att spilla över på de slutgiltiga villkor som senare ska fastställas”, skriver domstolen.
Naturvårdsverket har enligt domstolen i sitt yttrande uppgett ”att det finns skäl att se till att utsläppen hålls på nuvarande nivå för att även i framtiden tillförsäkra en god vattenkvalitet i recipienten”.
Även två privatpersoner har yttrat sig i målet. De uppger att Stora Enso Skoghall gjort livet surt för många under många år.
Men domstolen går alltså på bolagets linje och ger tillstånd till att utsläppen av fosfor får öka under prövotiden på tre år.
”Mark- och miljödomstolen ändrar den i mark- och miljödomstolens deldom den 15 oktober 2018 i mål M 4008-16 och Mark- och miljööverdomstolens dom den 20 december 2019 i mål nummer M 10029-18 föreskrivna provisoriska föreskriften P1. På så sätt att högsta tillåtna utsläppsmängd av totalfosfor enligt föreskriften bestäms till 50 kilo per dygn”, skriver domstolen i sin dom.
I dagarna, lagom efter domen, har Stora Enso AB Skoghalls bruk alltså meddelat att man ansöker om nytt miljötillstånd och har kallat till samråd.
Bruket vill öka sin produktion ytterligare och bland annat anlägga nytt sulfatkokeri, ny biobränsleeldad mesaugn, ny kausticering, utbyggd indunstning och sodapanna, ny turbin, ny torkmaskin för torkning av sulfatmassa och göra produktionshöjande åtgärder på en kartongmaskin.
”Bolaget yrkar att få öka produktionen av kartong från 900 000 årston till 1 000 000 årston och av sulfatmassa från 400 000 årston till 800 000 årston, varav maximalt 510 000 årston blekt”, skriver brukets miljöchef i dagarna i ett brev till flera myndigheter.
Istället för att göra något åt sina problem som att begränsa utsläppen manövrerar Stora Enso AB:s bruk i Skoghall istället så att Mark- och miljödomstolen inte har något annat val än att gå på bolagets linje. Hela tiden har bolaget suttit på planer att kraftigt öka sin produktion och därmed även utsläppen.
Det är så en slipsten ska dras. Konsekvenserna får boende i närområdet och miljön ta.
p5HÅKAN FRISELL

t20