Två av Livsmedelsverkets åtalsanmälningar om skadade grisar ledde ingenstans

– det är dags att lyfta på sekretessen

LEDARSTICK Trots att Livsmedelsverkets officiella veterinärer, OV, gör ett bra jobb i att dokumentera misstänkt djurplågeri så leder Livsmedelsverkets åtalsanmälningar sällan någon vart. Åklagare lägger ner förundersökningarna då man inte tycker att brott kan bevisas. FoodMonitor kan visa på två exempel den senaste tiden som gäller grisar med skärsår. ”Livsmedelsverkets bedömning är att slaktsvinet har utsatts för ett onödigt lidande i form av smärta då det transporterats med ett djupt öppet skärsår”, skriver Livsmedelsverket om det ena fallet. ”Skärsåret visade tecken på infektion och inflammation med vävnadsdöd och sårskorpa ...”, skriver myndigheten om det andra fallet.

Det första fallet handlar om att en OV stationerad på slakteriet KLS Ugglarps AB i Dalsjöfors i november år 2020 upptäckte att ett slaktsvin som skrek av smärta hade ett skärsår på sitt vänstra lår. Såret var så djupt att det gick in djurets muskel.

”Skärsåret visade tecken på inflammation med svullnad och rodnad men var inte blödande eller vätskande. På grund av dessa tecken bedömdes det att såret vara cirka 12-48 timmar gammalt. Såret var cirka 11 centimeter långt och 2-3 centimeter brett. Skärsåret var så djupt att det även involverade cirka 1 centimeter av lårmusklerna”, skriver Livsmedelsverket i åtalsanmälan.

”Vid avlastningen var slaktsvinet stressat och rastlöst. Slaktsvinet ställdes, på grund av sitt sår, avskilt i en sjukbox efter uppmaning från OV. Slaktsvinet giorde ett antal försök att lägga sig ner men skrek till i samband med detta och reste sig igen samt skakade i bakdelen. Slaktsvinet avlivades på plats.”

”OV bedömde utifrån skärsårets utseende att skärsåret uppkommit hos leverantören innan den blivit utsorterad till transport till slakteriet. Det fanns ingen information från leverantören om något avvikande och inte heller något veterinärintyg medföljde slaktsvinet från besättningen till slakteriet. Transportören angav att denne inte hade sett skadan i samband med lastningen.”

Livsmedelsverket ser allvarligt på det inträffade.

”Livsmedelsverkets bedömning är att slaktsvinet har utsatts för ett onödigt lidande i form av smärta då det transporterats med ett djupt öppet skärsår. Djuret hade av leverantören valts ut för transport till slakt samt transporterats i ett icke-transportabelt skick då det hade ett öppet sår samt flera tydliga tecken på smärta. Transporten kan ha medfört ytterligare smärta då slaktsvinet riskerade att såret stöter i transportens väggar eller andra grisar i samband med transportens rörelser. Djurets sår borde ha upptäckts vid den dagliga tillsynen och djuret borde då ha fått behandling eller avlivats på gården. Livsmedelsverket bedömer därmed att lidande hade kunnat förhindras. Livsmedelsverket ser allvarligt på händelsen och anser därför att det är av stor vikt att Åklagarkammaren utreder de brott som kan ha begåtts i detta ärende, samt vem eller vilka som kan hållas ansvariga.”

Men åklagaren lade alltså ner förundersökningen.

I det andra fallet handlar det om att en OV vid KLS Ugglarps AB i Dalsjöfors i december år 2020 upptäckte ett slaktsvin som hade ett äldre skärsår under vulvan.

”Skärsåret visade tecken på infektion och inflammation med vävnadsdöd och sårskorpa men var inte blödande eller vätskande. På grund av sårets utseende bedömdes såret vara äldre, mer än 2 dagar gammalt”, skriver Livsmedelsverket i den åtalsanmälan.

”Vid levandedjursbesiktningen upplevdes slaktsvinet stressat och avlivades på plats. Innan avlivning observerade OV att det kom in avföring i såret i samband med att slaktsvinet tömde tarmen, På grund av sårets placering var det en hög risk för kontinuerlig kontamination av såret med avföring och urin vilket OV även observerade. OV bedömde att skärsåret uppkommit hos leverantören innan slaktsvinet blivit utsorterad för transport till slakteriet. Det fanns ingen information från leverantören om något avvikande och inte heller något veterinärintyg medföljde slaktsvinet från besättningen till slakteriet. Transportören angav att denne inte hade sett skadan i samband med lastningen. Vid kontroll av såret efter att slaktsvinet var avlivat uppmättes det till cirka 12 centimeter långt och 10 centimeter djupt och sträckte sig från vulva och rakt neråt till mellan bakbenen. Vid utvidgad besiktning efter slakt sågs att såret var djupt men placerat på ett sådant sätt att det endast skurit igenom fett utan att skada underliggande muskelvävnad. Det syntes granulationsvävnad (läkevävnad) samt en mindre böld 0.5 centimeter i diameter, på vävnadsytan i sårfickan. Såret var mycket illaluktande. Inga andra fynd gjordes på organ eller slaktkropp.”

Även i detta fall ser Livsmedelsverket allvarligt på det inträffade.

”Livsmedelsverkets bedömning är att slaktsvinet har utsatts för ett långvarigt och onödigt samt allvarligt lidande på grund av smärta till följd av ett djupt skärsår med tecken på pågående infektion. Djuret har transporterats i ett icke-transportabelt skick då det hade ett öppet sår. Transporten kan ha medfört ytterligare smärta då slaktsvinet riskerat att såret slagit emot transportens väggar eller andra grisar i samband med transportens rörelser. Djurets sår borde ha upptäckts vid den dagliga tillsynen och djuret borde då ha fått behandling eller avlivats på gården. Livsmedelsverket bedömer därmed att lidande hade kunnat förhindras. Livsmedelsverket ser allvarligt på händelsen och anser därför att det är av stor vikt att Åklagarkammaren utreder de brott som kan ha begåtts i detta ärende. Samt vem eller vilka som kan hållas ansvariga”, skriver man i åtalsanmälan.

Men åklagaren, som arbetar på en annan myndighet än för det första fallet, lade ner förundersökningen.

Livsmedelsverket anger samma transportör i båda fallen. FoodMonitor har tidigare skrivit om hur denna transportör regelbundet ankommer svenska slakterier med svårt skadade djur. I många fall handlar det om misstänkta transportskador.

Utfallen av dessa två åtalsanmälningar, och många andra liknande tidigare, indikerar att djurskyddslagstiftningen i Sverige är helt undermålig. Två åklagare har alltså kännt sig tvingade att lägga ner förundersökningar trots att Livsmedelsverket lämnat bra underlag som pekar på misstänkt djurplågeri, eller åtminstone brott mot djurskyddslagen.

Konsekvensen blir att de djurbönder och transportörer som sköter sig inte får någon fördel.

Horribelt nog har Livsmedelsverket och länsstyrelsen de senaste åren infört en i det närmaste total sekretess när handlingar i den här typen av ärenden lämnas ut till media.

Myndigheterna borde gå tillbaka till den bedömning av sekretesslagen som deras jurister med stor självsäkerhet gjorde för bara 10 år sedan – då djurskyddsärenden som gällde livsmedelsproducerande djur så gott som aldrig maskerades. Så det finns utrymme om myndigheterna vill. Men de har böjt sig för branschorgan som vill hemlighålla alla brister.

Eller som en djurskyddshandläggare på länsstyrelsen nyligen sa till mig:

"Sverige menar att vi har världens bästa djurskydd, då ska vi ju inte mörka det som faktiskt trots allt inte är bra."

Som situationen är nu kommer djurskyddet inom livsmedelsproduktionen i Sverige sannolikt att fortsätta att rasa om inte media får göra sitt jobb och rensa upp.

HÅKAN FRISELL

Bilderna: de aktuella grisarna. Bilder och bildetexter ur åtalsanmälningarna. Foto: Livsmedelsverket.