Bransch & Produktnytt

Debatt:

Grisarnas tillvaro är under all kritik

Nyligen kunde vi ta del av nyheten om att grisar var vid medvetande när de hängdes upp för avblodning vid ett slakteri utanför Halmstad. Tyvärr är det inte första, och säkerligen inte sista, gången som bedövningen och rutinerna kring den eller avblodningen av olika anledningar inte fungerar som den ska. Följden blir att grisar och andra djur på slakterierna utsätts för ett enormt lidande då de riskerar att hängas upp, avblodas och skållas vid medvetande.

Enligt svenska djurskyddsbestämmelser måste djuren vara bedövade, det vill säga medvetslösa, innan avblodningen påbörjas. Det är ur en djurskyddsaspekt mycket viktigt. Men allt är inte frid och fröjd för det. Det är också av stor vikt vilken slags bedövning som används. Även när inget går uppenbart fel, alla de gånger då djuren bedövas enligt gällande bestämmelser, finns det allvarliga djurskyddsbrister vid slakten av grisar. 

Den vanligaste bedövningsmetoden vid slakt av grisar, i Sverige och internationellt, är gasbedövning med koldioxid. Metoden används eftersom den har fördelen att det går att bedöva många grisar samtidigt, vilket är positivt ur ett ekonomiskt perspektiv. På slakterierna är tid pengar och de levande djuren hanteras på löpande band för att bli varor att sälja och tjäna pengar på. Ur ett djurskyddsperspektiv är fördelen med koldioxidbedövningen att grisarnas kan drivas och bedövas i grupp, vilket är bra eftersom grisar är flockdjur. 

Nackdelen, och den är så stor att koldioxidbedövningen borde ha förbjudits för längesedan, är att koldioxid är en mycket aversiv gas som vid inandning ger smärta, starkt obehag och kvävningskänslor. Grisarna drivs in i en slags hisskorg som tar dem ner till ett schakt fyllt med koldioxid. Där tvingas de andas in gasen i uppåt en minut, ibland flera minuter, innan de till slut förlorar medvetandet.  Det som ofta och så betryggande beskrivs som ”human slakt”, ”med god djuromsorg”, ”enligt svenska djurskyddsregler” är för grisarna i själva verket en smärtsam, utdragen kamp för livet. 

Djurens Rätt vill se ett slutdatum för koldioxidbedövningen. Vi har arbetat för det länge och vi fortsätter driva frågan. Vid slakt av grisar måste koldioxiden snarast ersättas av mindre plågsamma bedövningsmetoder, som till exempel bedövning med el, bultpistol eller, då det är möjligt, andra gasblandningar utan koldioxidens negativa effekter.

Grisar är sociala, nyfikna djur som behöver undersöka sin omgivning och leta efter föda i marken större delen av sin vakna tid för att må bra. Det är inget konstigt med det, ändå ignoreras den vetskapen helt när 98 procent av grisarna i den svenska köttindustrin hålls inomhus hela livet. Visst borde grisarna, precis som vi, ha rätt till sitt eget liv? Och visst borde de ha rätt till förutsättningar att leva det i en miljö som tar hänsyn till deras behov? Nya lagar och regler som kan leda till förbättringar för grisarna måste till. Ett annat sätt att själv bidra till en positiv utveckling för grisarna är att i praktiken svara ja på de här frågorna och välja vego. Varför inte ta första steget redan nu till jul?

CAMILLA BJÖRKBOM, förbundsordförande för Djurens Rätt
LINDA BJÖRKLUND, etolog och ansvarig för frågor om djur i livsmedelsindustrin, Djurens Rätt

Foto: Erik Lindegren, Djurens Rätt. Används med tillstånd.