FoodMonitor JO-anmäler Sjöfartsverket – något är sjukt på den myndigheten
KOMMENTAREN Något är sjukt på Sjöfartsverket. Det konstaterar jag efter begäran denna månad om två korta handlingar och en vanlig diarielista. Myndigheten intog direkt en repressiv hållning – och svarade med kränkningar. Idag gjorde jag därför en JO-anmälan av den myndigheten.
I beslutet meddelade myndigheten att Foodmonitor inte längre omfattas av den avgiftsfrihet för upp till nio sidor som annars tillämpas enligt 16 § avgiftsförordningen. Istället åberopades "särskilda skäl" för att ta ut en avgift om 50 kronor från första sidan.
Beslutet undertecknades av ställföreträdande enhetschefen Ulf Holmgren, med verksjuristen Anna-Karin Saxvold som föredragande.
Två separata begäran ligger till grund för ärendet:
I den första begäran efterfrågades två handlingar. I ett fall lämnades fyra sidor ut, i det andra åberopades sekretess. Ett överklagbart beslut begärdes och erhölls, först i ett format som inte tycktes gå att öppna och därefter i läsbar form (två sidor). Sjöfartsverket tycks mena att totalt åtta sidor då har lämnats ut, vilket ligger till grund för att avgiftsfriheten skulle ha ”förbrukats”.
I den andra begäran önskades en diarielista som uppgavs omfatta åtta sidor – alltså inom den avgiftsfria gränsen – men Sjöfartsverket krävde ändå en avgift på 62 kronor, med hänvisning till tidigare avgiftsfria sidor.”
Min syn på händelsen (ur JO-anmälan):
”Jag menar att Sjöfartsverkets hantering strider mot grundläggande krav på saklighet, objektivitet och rättssäkerhet. Det aktuella beslutet innehåller osakliga och potentiellt kränkande formuleringar såsom:
”uppenbarligen försöker missbruka regeln om att få ut avgiftsfria handlingar”
”förefaller inte ha spelat någon roll för Foodmonitor vilka handlingar som lämnats ut”
Dessa påståenden görs utan saklig grund, dialog eller möjlighet till bemötande, vilket enligt min mening står i strid med 1 kap. 9 § regeringsformen samt 5 § förvaltningslagen. Det är också allvarligt att en myndighet spekulerar i syftet bakom en begäran från media om allmän handling, något som saknar stöd i offentlighetsprincipen.
Jag uppfattar även myndighetens agerande som repressivt gentemot en journalistisk aktör. Att ifrågasätta vilken betydelse handlingarna har haft för mottagaren, och att på det sättet motivera avgiftsuttag, riskerar att få en avkylande eff ekt på mediernas möjlighet att bedriva granskande journalistik.
Vidare upplever jag att myndigheten tillämpar avgiftsbestämmelserna godtyckligt och utan förutsebarhet. Hänvisningen till ”särskilda skäl” framstår som svepande, särskilt då det rör sig om två begränsade begäranden med få sidor.
Beslutets språkbruk och resonemang väcker frågor om myndighetskulturen inom Sjöfartsverket – särskilt hur man ser på offentlighetsprincipen, transparens och relationen till media.
Jag ber JO att granska språkbruket i beslutet, avgiftssättningen och om det finns tecken på en repressiv hållning gentemot vissa aktörer, i synnerhet medier.”
I det här ärendet har Sjöfartsverket gjort något som jag inte varit med om under mer än 15 år som undersökande journalist – myndigheten svarar kränkande och insinuerande på begäran om allmänna handlingar, åtsidosätter 16 § avgiftsförordningen och vill samtidigt ta betalt för sin diarielista.
Något är allvarligt sjukt på den myndigheten – och vi ska nu försöka ta reda på vad det är.
HÅKAN FRISELL, ansvarig utgivare
