”Yoghurt som

politisk protest”

Alexandra Pascalidou har många strängar på sin lyra. Sedan TV-debuten i Mosaik på 90-talet har hon bland mycket annat varit en stark röst inom samhällsfrågor och politik. På senare tid har hon dessutom utvecklats till en av branschen anlitad matprofil och föredragshållare. ”Förutom att jag gärna vill fortsätta förmedla matglädje så tycker jag att kopplingen mat och politik, klass och kultur är ett försummat ämne som jag gärna tar upp till ytan", säger hon.

Som journalist, författare, programledare, föredragshållare, kolumnist och debattör har Alexandra Pascalidou satt tydliga avtryck hos det svenska folket, och det i en mängd olika frågor. Senast med den internationellt uppmärksammade dokumentären om Greklands ekonomi och dess följder; ”Vad är det för fel på grekerna?” som sändes nyligen på SVT.

Efter att bland annat ha släppt boken ”Min stora feta grekisk kokbok” och spelat in TV-serien ”Havets mat” tillsammans med mästerkocken Tom Sjöstedt har Alexandra stegvis också fått allt fler förfrågningar om att vara med i sammanhang arrangerade av den svenska industrin i allmänhet, och då inte minst livsmedelsindustrin. Oavsett ämnesområde är hennes böcker, debattinlägg och föredrag till stor del baserade på erfarenheter från möten med människor i olika samhällsklasser.

– Det stämmer, och jag har en tendens att komplicera skeenden och vända på biffarna. När allt blir glättigt och trevligt som det alltför ofta blir i matbranschen vill jag gärna vidga perspektiven, konstaterar Alexandra Pascalidou.  

Hur förmedlar du kopplingen mat och politik, klass och kultur till branschen och intresserade konsumenter?

– När jag häromdagen i ett sammanhang skulle föreläsa för en samling livsmedelschefer i landet häpnade jag över den stora majoriteten män i publiken. Under fikapausen kom två kvinnor fram och tackade för att jag var närvarande då de kände sig ensamma i sammanhanget.

– Det är anmärkningsvärt hur vi i världens mest jämställda land, i en bransch där kvinnor varit dominerande konsumenter, där de i årtusenden stått för den dagliga matlagningen, där kvinnor utgjort majoriteten i butiker och bakom kassorna ändå lyser med sin frånvaro där besluten fattas. Det är ingen rättvisefråga. Det är en lönsamhetsfråga. Jag tror att branschen har allt att tjäna på att låta kvinnorna medverka i beslutsfattandet, konstaterar Alexandra och fortsätter:

– Det finns också ett tydligt klassperspektiv i mat när det kommer till ekologiska varor som ofta kostar en extra slant och som den medvetna medelklassen i Stockholms innerstad gärna lägger men som socialarbetaren i Sveg förmodligen inte har råd med. Tid är också pengar och när mattrenden alltmer föreskriver långkok och avancerade recept undrar jag vilka ensamstående utarbetade lågavlönade mammor som har tid och råd med detta.

– I hela västvärlden ser vi också den paradoxala utvecklingen där de rika som har råd att äta blir smalare medan de fattiga blir fetare. Förr var det ju tvärtom. Frågan är hur vi ska få de fattiga att äta nyttigare och öka deras matmedvetande?

Du sa att Grekland ökat sin försäljning av yoghurt drastiskt, till stor del på grund av människors missnöje med politiken. Förklara?

– Mat som protestmedel är vanligt förekommande i historien – från ägg, tomater, yoghurt och den senaste produkten har ökat i försäljning i krisens Grekland enligt uppgifter från den största dagstidningen Proto Thema. Inte för att ätas utan kastas mot korrumperade politiker.

Andra exempel på att livsmedel kan ha ett politiskt symbolvärde?

– Brödsmulor är en tydlig politisk liknelse eller bröd som symbol. ”Bröd åt folket” har varit ett vanligt slagord och för en tid sen intog en grekisk parlamentariker talarstolen med en flaska mjölk och en limpa bröd för att illustrera att den grekiske arbetaren inte längre har råd med basvarorna till vardagen. Hon blev utskälld med orden att det var vandhedrande att inta parlamentet med livsmedel. Talande.

Du är minst sagt mångsysslare. Hur stor del av ditt liv handlar om mat?

– Mat är mitt bränsle. Min passion. Min hobby och mitt kärleksbevis till min dotter. Det är livslust och glädje. Det är inte en slump att ordet bröd förekommer i ordet förbrödring. Vi kommer närmare varandra när vi bryter bröd och äter tillsammans.

– Under antikens symposier uppstod odödliga idéer. Vi borde ägna mer tid åt de gemensamma måltiderna. Bjuda in vänner vi ännu inte känner för att slipa ner fördomströsklarna. Vi borde bli generösare och samtidigt mer kritiska till alla kemikalier och skumma halvfabrikat vi trycker i oss och välja äkta varor, rena råvaror och slå ett slag för enkelheten i kosthållningen. Det har alla råd med, säger Alexandra Pascalidou.

/MATS HOLMSTRÖM