Asiatisk konferens om

matsvinn och klimatförändring

Knappa mark- och vattenresurser begränsar kraftigt möjligheterna att öka livsmedelsproduktionen i syd-västra Asien vars befolkning förväntas växa från 380 miljoner till 520 miljoner till år 2030. Utöver en förbättrad mark- och vattenhantering så kan ett minskat matsvinn bidra till att få fram mer livsmedel utan att belastningen på de begränsade mark- och vattentillgångarna ökar.

Den årliga spannmålsförlusten efter skörd beräknas omfatta mer än 16 miljoner ton i regionen, -tillräckligt för att mätta mellan 70 och 100 miljoner människor. Dessutom kasseras årligen 15 procent av de producerade baljväxterna och mer än 30 procent av färskvarorna såsom frukt, grönsaker, mejeriprodukter, kött och fisk.

Åtgärder för att förbättra en tryggad livsmedelsförsörjning i regionen genom ett minskat matsvinn (food waste) och minskade livsmedelsförluster efter skörd (food losses), utsläppsbegränsningar och en anpassning till klimatförändringen kommer diskuteras vid FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations (FAO) regionala konferens för syd-västra Asien.

Konferensen som hålls den 14-18 maj på FAO:s huvudkontor i Rom ämnar också diskutera utformningen av en regionalfond för jordbruksutveckling som ska fungera som ett komplement till redan existerande internationell finansiering.

Undermåliga förvaringsanläggningar

Några huvudorsaker till att så mycket livsmedel förstörs och kasseras är dålig förvaring och begränsad tillgång till kylutrymmen. För animaliebaserade livsmedel förlusterna under hantering, förvaring, bearbetning, paketering, distribution och konsumtion är betydligt större än de förluster som uppstår under själva produktionen.

Mellan 25 och 50 procent av livsmedlen från fisk och skaldjur går förlorat, vilket är den högsta andelen som går förlorad av alla animalieprodukter. Mer än två tredjedelar förloras under bearbetning, paketering och distribution.

En stor del av problemet är en följd av för få grossister, livsmedelsbutiker och detaljhandelsanläggningar som tillhandahåller goda förutsättningar för förvaring och hantering av livsmedel. Utrymmena för grossister och detaljhandeln i regionen är ofta små, trånga, ohygieniska och saknar kylutrustning.

Ett annat problem är bristen på vägar lämpade för stora fordon, vilka länkar samman produktionsområden med hamnar och stadskärnor. Även brister på el och vatteninfrastruktur är ett problem.

Rekommendationer före konferensen fokuserar på att öka investeringarna från privat och offentlig sektor i anläggningar och infrastruktur och främja effektiva samarbeten mellan forskarsamhälle, industri, regering och företag.

Klimatförändringen

Den pågående klimatförändringen medför att det brådskar med att finna lösningar på problemet med matsvinn eftersom detta belastar regionens mark- och vattenresurser i onödan. Möjligheten till temperaturökningar på upp emot 4 grader på kort sikt samt en reducerad nederbörd hotar jordbrukssystemens bärkraft och skogs-, och betesmarker i regionen. En kraftigt förbättrad användning av naturresurser, speciellt mark och vatten, behövs i regionen.

Syd-västra Asien är ett av de områdena i världen där tillgången till vatten är mest begränsad. Samtidigt som vattenbristen fortsätter att öka så försämras kvaliteten på det tillgängliga vattnet: förorenat grundvatten och försämrad vattenkvalitet i vattendrag och vattenrelaterade ekosystem ökar.

För att minska konsekvenserna av vattenbristen, både i termer av kvalitet och kvantitet, så kommer en förbättrad vattenhantering behövas för att kunna ta itu med: i) brist av fysiska vattenresurser, ii) bristande kapacitet inom organisationer som arbetar med vattenhantering iii) bristen på ansvarsfull hantering av vattenförluster.

Särskilt boskapen, vilken står för mellan 30 och 50 procent av jordbruksproduktionen i regionen, är hotade av vattenbrist. Fiskesektorn är också sårbar, bland annat på grund av en förväntad havsnivåhöjning.

För att anpassa fiskesektorn till förändringarna rekommenderas bland annat ett utvecklande av vattenbruket och ett integrerat jord- och vattenbruk. För boskapssektorn inkluderar de föreslagna anpassningsåtgärderna en ökning av lantbrukssystem som varvar växtodling och boskapsskötsel.

Vad gäller hanteringen av skogs- och betesmarksskötsel så inkluderar de föreslagna anpassningsåtgärderna en restaurering av skadade skogar, skogsplantering, återbeskogning, användning av torktåliga arter och ett återställande av betesmarker. En reducering av boskap och överbetning, olaglig skogsavverkning samt en vedinsamling är också föreslagna åtgärder för en förbättrad hantering av skogs- och betesmarker.

/FAO

Foto: FAO.

/FoodMonitor