”Fiske och vattenbruk utgör viktiga bidrag till livsmedelsförsörjningen och den ekonomiska tillväxten i världen. Dock möter sektorn en rad problem som bristfällig styrning och förvaltningssystem, konflikter kring nyttjandet av resurserna samt ett fortsatt bruk av undermåliga fiske- och vattenbruksmetoder”, säger Árni M. Mathiesen, chef på FAO:s avdelning för fiske och vattenbruk.
"Dessutom undermineras sektorn ytterligare av en misslyckad integrering av det småskaliga lokala fiskesamhällenas prioriteringar och rättigheter. Samtidigt fortgår orättvisor i form av könsdiskriminering och barnarbete.”
The State of World Fisheries and Aquaculture 2012 visar att sektorn producerade 128 miljoner ton fisk för mänsklig konsumtion, vilket är en ny rekordnivå. Det motsvarar 18,4 kg fisk per person eller omkring 15 procent av det dagliga animaliska proteinintaget för fler än 4,3 miljarder människor. Fiske och vattenbruk är också en inkomstkälla för 55 miljoner människor.
“Fisket och vattenbruket spelar en central roll för ekonomin på såväl global, nationell som lokal nivå”, säger FAO:s generaldirektör José Graziano da Silva.
”Försörjningsmöjligheterna för omkring 12 procent av jordens befolkning är direkt eller indirekt beroende av dessa aktiviteter. Fiske och vattenbruk ger ett viktigt bidrag till livsmedelsförsörjningen och nutritionen. Sammantaget är det den huvudsakliga proteinkällan för 17 procent av världens befolkning och nästan en fjärdedel i låginkomstländer där det råder brist på livsmedel.
Behov av förbättrad samhällsstyrning
FAO uppmanar regeringar att få tillstånd åtgärder som säkerställer ett hållbart fiske världen över. Enligt färskstatistik är uppemot 30 procent av bestånden överutnyttjade, en siffra som trots allt innebär en liten nedgång från de två föregående åren. 57 procent är fullt utnyttjade (med andra ord ligger produktionen väldigt nära den beräknade nivån för ett hållbart maximalt nyttjande av resursen) och endast omkring 13 procent är inte fullt utnyttjade.
”Överutnyttjande får inte bara negativa ekologiska konsekvenser, utan minskar även fiskproduktionen vilket leder till negativa sociala och ekonomiska konsekvenser”, säger rapporten. ”För att öka havsfiskets bidrag till livsmedelsförsörjningen, kustsamhällens ekonomier och välstånd, måste effektivare förvaltningssystem utvecklas så att överexploaterade fiskebestånd kan återuppbyggas”.
Styrningen och förvaltning av fiskenäringen måste förbättras. Enligt rapporten kan främjandet av ett hållbart fiske och vattenbruk bereda väg för en mer övergripande ekosystemförvaltning och skapa incitament för införandet av en ekosystemansats, en slags självreglerande mekanism innehållande allt från klimatanpassning till fattigdomsreduktion, inom fisket och vattenbruket med rättvisa och ansvarskrävande nyttjandesystem.
Världens fiskproduktion
Fiske och vattenbruk försåg världen med omkring 148 miljoner ton fisk under 2010 till ett värde av 217,5 miljarder dollar.
Vattenbrukets produktionsökning fortsätter vara större än befolkningstillväxten och är en av de snabbast växande animaliebaserade livsmedelssektorerna i världen. Dessa trender väntas fortsätta i även framöver.
Fisk och fiskeprodukter är bland de mest omsatta livsmedelsråvarorna i världen. Efter en nedgång under 2009, har världshandeln med fisk och fiskeprodukter fortsatt att stiga. Förklaringen till ökningen är en kombination av stabil efterfrågan, handelsliberalisering, globaliseringen av livsmedelssystemen och tekniska innovationer. Handeln med fiskprodukter nådde en ny rekordnivå om 109 miljarder dollar under 2010 och ett nytt rekord på 125 miljarder dollar förväntas för 2011.
Stärkande av sektorn
FAO:s riktlinjer för ett ansvarsfullt fiske (FAO Code of Conduct for Responsible Fisheries), tillsammans med liknande internationella åtgärdsplaner och tekniska riktlinjer, kommer att få en allt viktigare roll i arbetet med att nå målet om en global hållbar livsmedelsproduktionssystem.
Mer än 90 procent av världens fiskare är sysselsatta inom det småskaliga fisket och det har en avgörande betydelse för livsmedels- och näringsförsörjning, fattigdomsminskning och förebyggande arbete mot fattigdomen. FAO:s fiskekommitté har förordat att internationella frivilliga riktlinjer tas fram för att främja policyutveckling, säkring av det småskaliga fisket och skapandet av andra fördelar.
Trots att kvinnor utgör minst 50 procent av arbetskraften i inlandsfisket och står för så mycket som 60 procent av fisk- och skaldjurshandeln i Asien och Västafrika, undervärderas och förbises de ofta. Återigen, vilket bekräftades under Rio+20, visar rapporten att förutom att fortsätta arbetet med att uppnå Millenniemålet om jämlikhet mellan könen och stärkandet av kvinnors roll, måste jämställdhetsaspekten integreras i fattigdomsbekämpning, i en strävan mot en tryggad livsmedelsförsörjning och i utvecklandet av ett hållbart fiske och vattenbruk.
Fiskare och fiskodlare samt dess samhällen tenderar att vara särskilt sårbara för naturkatastrofer, rapporten undersöker därför metoder för att öka fiskets och vattenbrukets förmåga att förbereda sig inför, och hantera effekterna av sådana händelser. Akutinsatser bör leda till att livsmedelsförsörjning stärks genom att fokusera på en hållbar och långsiktig återuppbyggnad av sektorn och de försörjningsmöjligheter som är beroende av dessa. Särskild uppmärksamhet bör riktas mot kvinnor och andra marginaliserade grupper.
”Om fisket och vattenbruket skall kunna utvecklas och blomstra på ett hållbart vis, krävs civilsamhällets och den privata sektorns fulla engagemang”, säger Mathiesen och tillägger: ”Företag och industri kan hjälpa till att utveckla teknologier och lösningar, bistå med investeringar och utgöra en kraft för positiv förändring. Civilsamhället samt internationella och frivilligorganisationer kan hålla regeringar ansvariga för sina åtaganden och säkerställa att alla berörda parter får sin röst hörd”.
Blickar framåt
Det främsta hoten mot fiskets och vattenbrukets potential att bidra till livsmedelsförsörjningen och näringsintaget, utgörs till största delen av en ineffektiv förvaltning tillsammans med ett bristfälligt bevarande av naturliga livsmiljöer. Det krävs en övergång till en tankesätt som sätter människor i centrum för att sektorn ska kunna förbättra sitt bidrag till livsmedelsförsörjningen. Ett sådant skifte skulle sporra det internationella samfundet att nå ett verkligt hållbart och ansvarsfullt nyttjande av världens akvatiska resurser för att möta både dagens behov och samtidigt säkerställa dess nyttigheter till framtida generationer, något som också underströks vid den nyligen avslutade FN-konferensen om hållbar utveckling – Rio+20.