Debatt eller tårar?

"Befann mig vid lunchtid i anrika Hötorgshallen, som vanligt ett underbart tempel av svenska och internationella smaker och dofter. Passerade en av de välfyllda delikatessdiskarna där man bland annat hade den goda smaken att exponera en underbart oregelbundet formad och väldoftande tryffelsalami från Toscana. Den handskrivna skylttexten löd: ”Så gott så att ögonen tåras”. Har inte smakat på korven ännu, men skylten gjorde mig inte så lite glad i hjärtat".

Missförstå mig rätt: på FoodMonitor uppskattar vi grundlig analys av branschen och debatt. Vi är också en del av detta. Det är för övrigt mycket sådant i omlopp nu; det handlar om GMO eller inte GMO, farliga tillsatser, E-nummer och kaffemaskiner. Kött – och vattenskandaler avlöser varandra. Det debatteras och analyseras som aldrig förr.

Det är helt enkelt ett hårt klimat på marknaden och även vi på redaktionen har numera med en hel del s.k. hårdare nyheter på agendan vilket bidragit till att antalet läsare har ökat dramatiskt sedan vår nyöppning.

Så visst är det bra, debatten behövs och vi vill att branschmänniskorna ska få komma till tals på ett rättvist och opartiskt sätt för att på så sätt belysa klimatet i branschen och kanske till och med göra skillnad någon gång ibland.

Tillbaks till tryffelsalamin då. Hur uppstod denna hjärtliga värme inför en gråtmild, handskriven skylt som dessutom varken innehöll fullständig ingredienslista eller upplysning om förvaringstemperatur och hållbarhet? Det skulle ju rent av kunna handla om vilseledande marknadsföring! Hur kan t.ex. föreståndaren och hans personal veta hur mina tårkanaler fungerar. Kanske fungerar de inte alls eller så är jag bara mindre blödig än genomsnittet?

Jo, det fina i kråksången (förutom min uppenbara fallenhet för italiensk chark) är att skylttexten förde mig tillbaks till oss matnjutares yttersta och mest ursprungliga önskan: att uppleva goda smaker! Den där känslan att man inte behöver fråga, man litar på människan som erbjuder produkten och bara njuter helt utan misstänksamhet och drar sina egna kulinariska slutsatser med hjälp av befintliga sinnen. Denna ursprungsinstinkt glöms bort ibland känns det som.

Jag menar…just det här hur maten faktiskt smakar samt alla dessa underbara, regionala produkter i största allmänhet i kombination med en och annan kanske inte alltför informativ skylt men som skrivits med hjärtat. Det behövs som motvikt till den ibland hårda men viktiga debatten, rätta mig om jag har fel.

Fortsätt alltså debatten och analyserna, branschen och konsumenterna behöver det. Men varva gärna detta med en och annan otvungen och mer eller mindre tårögd smakupplevelse också. Det ska i alla fall jag göra. Lycka till!

/Mats Holmström, chefredaktör FoodMonitor.se, 2011-03-29