Därför har slakterier ett ansvar även för brister i djurskyddet hos djurbönder och transportörer

LEDARE Det finns de som tycker att slakterier inte har något ansvar när djurbönder och transportörer levererar sjuka, smutsiga, och skadade djur, till slakt. De har fel. Slakterierna har ansvar.

För många fall handlar om djurbönder och transportörer som är ”återfallsförbrytare”. Och slakterier får som regel en kopia på de anmälningar som officiella veterinärer, OV, gör till länsstyrelsen. Slakterierna kan därför inte säga att de inte känner till problemen. Det gör dem medverkansansvariga, enligt min mening.

Ett bra exempel är transportören J Embers Åkeri AB i Aneby som FoodMonitor skrivit om många gånger. När djur, i regel nöt och gris, lossas från det bolagets bilar har djuren ofta allvarliga skador på rygg och bak. Bolaget säger att djuren hoppar i bilarna och de skadar sig själva. Men det problemet tycks inte andra transportörer ha i samma enorma omfattning. Det finns också uppgifter om för hård drivning av grisar när det gäller den transportören. Det har varit så illa att länsstyrelsen tvingats skriva till transportören om det.

LÄS OCKSÅ: Kraftig ökning av djurskyddsärenden som transportbolaget J Embers Åkeri AB är inblandat i

LÄS OCKSÅ: J Embers Åkeri AB ombeds att säkerställa rutiner

Slakterierna HKScan Sweden AB och KLS Ugglarps AB som anlitar J Embers Åkeri AB vägrar svara på frågor om varför de fortsätter att göra det. Istället får det onödiga lidandet bland de transporterade djuren fortsätta. Det är skamligt av HKScan och KLS Ugglarps.

LÄS OCKSÅ: Fler nöt misstänks ha skadats av för låg takhöjd i J Embers Åkeri AB:s transportbilar

LÄS OCKSÅ: Tjur med färsk sårskada på ryggen upptäckt på HKScan i Linköping

Andra exempel är alla de kraftigt förorenade djur, nästan utmärglade djur, och högdräktiga djur, som levereras till slakt. Om djurbönder inte ens kan se till att deras djur är mätta och rena och inte högdräktiga när de skickas till slakt bör de inte få hålla djur över huvud taget. Även i dessa fall tittar många slakterier åt andra hållet.

Om slakterierna satte ner foten och satte stopp för djurplågarnas leveranser skulle en stor andel av djurskyddsärendena snabbt försvinna både på kort och lång sikt. Djurplågarna skulle inte kunna fortsätta att tjäna pengar på lidandet.

Därför har slakterierna ett stort ansvar.

Men slakterierna är beroende av att få in djur för att nå produktionsmål och konsumenterna efterfrågar svenskt kött mer än någonsin. Så inget kommer sannolikt att ändras i det korta perspektivet.

När OV åtalsanmäler djurbönder och transportörer för djurplågeri eller brott mot djurskyddslagen så läggs förundersökningarna ofta snabbt ner av åklagare. Eller så tar det så lång tid för polisen att utföra utredningssinsatser att brotten hinner preskriberas. Det har vi sett i ett antal fall det senaste året.

De djurbönder och transportörer som väljer att sköta djurskyddet får en stor ekonomisk konkurrensnackdel som läget är idag. Samma sak för de slakterier som inte vill ta in de värsta djurskyddsärendena till sina anläggningar.

Inte nog med det. Livsmedelsverket och länsstyrelsen fortsätter att hävda sekretess och maskerar uppgifter om överträdelser.

Så nej, det svenska djurskyddet inom livsmedelsproduktionen är över lag inte bra i dagsläget.

Har Sverige trots det ett bättre djurskydd än andra länder i Europa?

Hur ska man kunna veta det?

HÅKAN FRISELL

LÄS OCKSÅ: Slakterikollen – FoodMonitor bevakar köttindustrin

LÄS OCKSÅ: Livsmedelsverket: 1 556 djurskyddsärenden som initierats av OV på slakterier förra året

Foto: Livsmedelsverket.